Kampen om själen – att hitta den sanna livsvägen

Nu har jag arbetat med min egen verksamhet i ett halvår. Det har varit otroligt utvecklande och jag är mer än någonsin övertygad om att jag är på rätt väg. Samtidigt är jag just nu i en svacka rent företagsmässigt så jag tog morgonen och reflekterade över min vandring. Varifrån jag kommit och vart jag är på väg. Välkomna att ta del av min resa så här långt. 

Det fanns en tid då jag inte vågade tänka tanken. Än mindre känna känslan. Känslan av att leva ett liv i frihet. Jag stod så långt ifrån ett fritt flödande liv. Men jag visste inte om det. Jag trodde att jag hade gjort medvetna val i livet och jag trodde att jag följde mitt inre kall.

Men sanningen var att jag var livrädd. Jag pluggade till präst och jag såg framför mig ett liv som kändes bra. Det kändes tryggt. Jag kunde arbeta med det jag ville på ett ungefär. Jag ville följa Gud och skapa stämningar i fina andakter. Jag ville möta människor och jag ville visa på hoppets väg. Men problemet var att jag var så fast i mina rädslor att jag inte tillät mig lyssna till vad hjärtat sa egentligen. Jag trodde att jag var tvungen att ha en anställning. Ja, vill man arbeta med Gud så känns ju kyrkan som en given arbetsplats. Men någonstans där inne så skavde det. Det kändes inte hundra. Som att jag inte kunde vara mig själv 100 procent. Jag kände att jag trodde på en annan väg, som att bibeltexterna och gudstjänsten inte var vägen. Och i sammanhanget där jag var pratade man om att gudstjänsten är kärnverksamhet. Men för mig kändes det inte rätt. För mig var kärnverksamheten hjärtat. Kontakten med hjärtat och själen. För mig var det den kontakten som ledde till kontakten med Gud. Och för mig var det snarare så att gudstjänsten och de flesta bibeltexter försvårade den här kontakten.

Jag hade en stunds klarhet ett halvår innan jag prästvigdes. Jag kom på – som en blixt från klar himmel – att jag behöver inte bli präst. Haha känslan var total befrielse och lycka. Jag var så glad och fri när jag lekte med tanken att hoppa av. Men så boom! Slog det till. Rädslan. Vad skulle jag göra i stället? Det här var den enda väg jag kände till och som jag investerat så mycket i. Tid, personliga relationer, min egen fasad av vem jag ville vara. Och efter ett samtal med en handledare så var jag tillbaka på banan. Jag var tillbaka i skolbänken och rädslan hade rätat in mig i ledet igen. Det trygga, den fasta anställningen, att känna att det är ju ungefär det här jag vill hålla på med så det går ju an. Det blev min vardag och jag påbörjade min tjänstgöring som präst.

Visst har jag haft många fina upplevelser i yrket men när jag efter en tid gick på föräldraledighet insåg jag att det här inte var mitt liv. Livet ska inte kännas ljummet eller ganska bra. Livet är en möjlighet och alldeles för kort för att inte leva fullt ut varje dag.

Så jag påbörjade en kamp om min egen själ. Det har verkligen känts som en kamp för det har inte varit lätt. Det är inte lätt att bryta upp från normer, familjemönster, rädslor och framför allt den här fasaden som ”skyddat” mitt inre och hållit mina rädslor i schack. Men samtidigt som det känts som en kamp har jag också hela tiden kännt att jag gör rätt. Jag vet att jag är på rätt spår. Nu. För nu lyssnar jag in. Jag följer. Ett steg i taget. Jag gör val som är bra för min själ och jag utmanar mina rädslor. En i taget. Det är det läskigaste jag någonsin gjort. Att bryta upp från min egen fasad. Men det är samtidigt helt nödvändigt för att kunna leva ett helt och lyckligt liv. Det liv jag drömmer om som känns fritt, glatt, lyckligt, i kontakt med kärlek och flöde.

Vi har alla olika drömmar och livsvisioner. Jag är övertygad om att ett lyckligt liv är möjligt. Och jag är också övertygad om att ett lyckligt liv är när vi har kontakt med vår innersta kärna och djupaste längtan. När vi får skapa livet, relationerna och upplevelserna tillsammans med själen. När vi tillåter sorgen att flöda och den helande kraften att ta plats inom oss. Då läker vi som människor och vi öppnar oss för glädjen att bryta in. Den sanna glädjen. Den som känns äkta och genuin. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s