Att leva från hjärtat – min resa

Att leva från hjärtat handlar om att vara 100 procent sann mot sig själv. Det handlar om att leva livet utifrån vad din själ längtar efter. Det du blir uppriktigt glad och lycklig över. Det du skulle kunna ägna hundratals timmar åt utan att få något tillbaka.

Jag gjorde skiftet att leva mer utifrån hjärtat under min föräldraledighet. Ska skriva ett inlägg om vad som hände då längre fram men för att illustrera skillnaden mellan att leva från hjärtat och att inte göra det tänkte jag beskriva några händelser från mitt eget liv.

När jag växte upp var den stora frågan vilket jobb jag skulle ha i framtiden. Att vara anställd var det givna valet eftersom ”det är guld värt med en fast anställning” eftersom det är ”tryggt” och eftersom trygghet i min värld var lika med lycka (eller i alla fall någorlunda glad). Vår själ talar hela tiden till oss genom våra känslor och vi kan antingen välja att lyssna eller gå emot. Här är tre exempel på hur min själ talat till mig men där jag valde att gå emot för att jag var för rädd för att lyssna:

  1. När jag jobbade som barn- och ungdomsledare inom Svenska kyrkan:

Tecken på hur min själ ville få in mig rätt väg – att leva från hjärtat: Hjärtat slog volter av glädje den dagen då jag fick uppgiften att rensa ut ett proppfullt förråd! En tidigare kollega hade tydligen varit något av en samlare när det gällde pysselmaterial och hade fyllt ett helt rum av ”bra att ha” saker. Här ropade min själ till mig: Det här är något du älskar att göra Isabell! Det här skulle du kunna göra på din fritid för du tycker det är så roligt och tillfredsställande!

Vad mina föreställningar om världen och om mig själv sa åt mig att göra: Att rensa förråd är inget ”riktigt” jobb, vem skulle vilja anställa någon för det, hur skulle jag kunna försörja mig på det, jag skulle tröttna, det har ingenting med andlighet att göra. Nej det är bättre att jobba vidare med barn och unga som är ganska kul ändå. Jag kanske inte känner lycka men jag får ju vara i ett andligt sammanhang och kyrkan är ju en stabil arbetsgivare.

2. När jag skulle skriva C-uppsats för min Teologiexamen:

Tecken på hur min själ ville få in mig på rätt väg – att leva från hjärtat: Jag gick in i en kyrka sommaren innan jag skulle bestämma ämne till min C-uppsats. Jag blev helt tagen av hur känslan var i rummet. Jag hade varit inne i många olika kyrkor innan men aldrig känt mig så bekväm och hemma. Jag blev otroligt fascinerad och bestämde mig för att ta reda på vad det var i själva rummet som skapade stämningen. Uppsatsen kom att handla mycket mer om inredning och arkitektur än om kyrka.

Vad mina föreställningar om världen och om mig själv sa åt mig att 
göra: Jag fortsatte plugga till präst, tänkte att det var ju bra att veta hur man skapar harmoniska rum så att man kan anpassa gudstjänsten efter rummet och tvärt om. Jag insåg inte att det var själva rummet i sig jag ville skapa och inte själva gudstjänsten.

3. När jag hade min första tjänst som präst:

Tecken på hur min själ ville få in mig på rätt väg – att leva från hjärtat: Varje dag när jag kom till jobbet och skulle gå till mitt kontor gick jag förbi en bokhylla som stod i ett gemensamt utrymme. Bokhyllan var överfull av intressanta böcker men det var en sån oordning och böckerna svämmade över hyllorna. Det kliade i mina fingrar och min själ längtade efter att få ta tag i bokhyllan. Ta ner alla böcker, rensa ut, kategorisera, göra luftigt och fint, ställa dit en vas med en blomma i. Helt enkelt göra god Feng Shui.

Vad mina föreställningar om världen och om mig själv sa åt mig att
göra: Gå vidare in på ditt kontor, skriv klart din predikan, gå och led begravningen, sitt av begravningskaffet, svara på några mejl och åk hem. Det är ju ändå bra att ha ett jobb som känns helt okej och ungefär det du vill göra i livet. Att rensa bokhyllor är ändå inte din arbetsuppgift så strunta i det.

Det finns alltid olika anledningar till att vi lever som vi gör. Oavsett om vi gör våra livsval utifrån sann glädje eller utifrån rädslor så talar vår själ med oss hela tiden. Om du inte är van att lyssna till den (som det var för mig innan jag fick barn) så kanske du inte hör när den viskar till dig. Men så fort du stannar upp och frågar dig själv: Vänta nu, vill jag verkligen det här? och om du då verkligen lyssnar till ditt svar, då kommer du få det svar du letar efter.

Viktigt att poängtera är också att svaret du får kan vara OTROLIGT OBEKVÄMT! Det kan innebära att du behöver säga upp dig från jobbet, bryta kontakten med människor som står dig nära, ändra livsstil, flytta… you name it! men ta det bara lugnt. Låt svaret komma, låt det landa, känn dina vettskrämda känslor och be om hjälp (till en högre makt, en guide eller någon du litar på som lever på det sätt du själv skulle vilja leva). Så tar du ett steg i taget. Ett steg leder till nästa steg som leder till nästa. Och efter en tid så kan du vända dig om och inse att du har trampat upp din alldeles egna stig. Du har trampat upp en stig på hjärtats väg. Du lever nu efter ditt hjärta och har gjort skiftet.

Det är en otrolig resa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s