Jag har alltid varit en sökare och varit nyfiken på sanningen. Tidigt i livet började jag ställa frågor om vad som är alltings mening. Varför är vi på jorden? Finns Gud? Var är Gud? Har alla en skyddsängel? Hur är det meningen att vi ska leva våra liv? Vad händer när vi dör? Hur är livet i himlen? Jag ville verkligen veta svaret på alla dessa frågor. Jag läste bok efter bok som jag hittade i olika new agebutiker. Det var spännande att läsa om änglar och kanaliserade budskap.

I mina senare tonår började jag dock längta efter ett sammanhang. Jag var lite nyfiken på kyrkans syn på Jesus och gick därför en introduktionskurs i kristen tro. Någon gång hade jag hört uttrycket ”gräv där du står” i samband med religion. Vissa menar att alla religioner har samma budskap men olika sätt att uttrycka dem på. Jag kände att jag hade min egna speciella tro men att den rymdes inom kyrkan och att jag där fick en gemenskap som jag längtat efter. Därför blev Svenska kyrkan mitt andliga hem under en period.

Jag mins dagen då jag lärde mig vad ordet Teologi betyder. Läran om Gud. Det var då jag bestämde mig för att någon gång i framtiden läsa teologi vid universitetet. Sagt och gjort. När jag var i 25-års åldern började jag läsa teologi av intresse. Då visste jag inte vart det skulle leda men tillsammans med mitt engagemang i kyrkan började ett prästkall växa fram.

Dryga 5 år senare prästvigdes jag och började min tjänstgöring. Livet är förunderligt, märkligt och underbart. Den dag då jag prästvigdes hade ett litet frö börjat växa inuti mig. En liten liten människa hade fått fäste. 9 månader på dagen efter min prästvigning föddes min dotter. Jag kunde bara ana att den händelsen skulle få en så stor påverkan på mitt liv.

Från den dagen då jag blev mamma insåg jag att livet är kort. Vi har bara en stund här på jorden och jag vill göra det bästa av varje dag. Jag kände stort ansvar inför min dotter hur jag levde mitt liv. Jag bestämde mig tidigt att jag ville vara en förebild för henne i handling. Jag ville visa henne hur hon kan leva sitt liv på jorden genom att själv leva ett inspirerat liv. För mig blev det så viktigt att alla val jag gjorde i min vardag skulle vara medvetna. Jag kunde inte längre äta mejerivaror eftersom jag fick upp ögonen för hur mjölkindustrin ser ut. Jag kunde inte längre tänka mig att arbeta heltid med något som bara kändes ganska bra, tillräckligt bra. Jag började förstå att tiden på arbetet är tid borta från henne. Därför började jag längta efter att följa min äkta längtan och passion. Jag längtade efter att skapa ett liv från hjärtat, ett liv tillsammans med min själ. Det var det livet jag själv inspirerades av och mitt tidigare starka prästkall började blekna i kontrast till mitt sanna jag.

Under min föräldraledighet gjorde jag och min man en utrensning av våra saker med hjälp av KonMari-metoden. Metoden blev verkligen den djupgående resa den utlovar. Först gjorde vi oss av med alla saker vi inte tyckte om. När vårt hem bara innehöll saker som vi kände genuin glädje inför började det röra sig på andra områden i livet. Under min föräldraledighet kände jag mer och mer att kyrkan inte längre var mitt andliga hem. Jag blev mer och mer obekväm med att jag inte kunde stå upp för kyrkans dogmer och praktik till 100 procent. I mitt nya sanna liv ville jag att alla delar av mitt liv skulle kännas som starka JA och inte bara vara ”good enough”. Jag fick även upp ögonen för relationer som var destruktiva och avslutade dem.

Det som verkligen fick mig att ändra riktning i livet är inte bara KonMari-metoden. När min dotter föddes kunde hon inte sova ensam i sängen. Hon sov bara på eller bredvid mig vilket ledde till att jag fick väldigt mycket tid att vara stilla. Till en början använde jag tiden till min mobil. Men något sa mig att jag skulle lägga ifrån mig den och använda tiden bättre. Jag började söka mig ner till mitt hjärta. En gång på en kurs hade jag lärt mig att vi kan föreställa oss medvetandet som en liten gul prick i hjärnan. Den här gula pricken går att flytta på med tankens kraft och då kan vi placera den var som helst i kroppen. När vi har den i hjärtat kan vi föreställa oss att vi ”går in i” hjärtat med vårt medvetande. Så samtidigt som min dotter sov började jag göra dessa medvetanderesor till mitt hjärta. Jag har tillbringat många timmar i mitt hjärta och tack vare det fått klarhet i hur jag vill leva mitt liv.

Idag mediterar jag dagligen och arbetar på olika sätt för att utvecklas som människa och för att skapa kontakt med Gud och min andliga vägledare. Den här resan har lett till att jag sagt upp mig från min prästtjänst, startat en verksamhet med Feng Shui, bygger upp en kunskapsbank med övningar för intuitionen som jag kallar Intuitionsguiden, tar emot människor som behöver vägledande samtal för att hitta sin inre röst och sitt livskall. När jag ser på mitt liv idag så är det på ett yttre plan ganska liknande det jag levde innan jag fick barn. Jag sysslar fortfarande med andligt orienterade arbetsuppgifter. Men jag gör det på ett helt annat sätt, från en helt annan del av mig själv. Tidigare var jag mer rädslostyrd och byggde upp mitt liv efter vad jag inte ville uppleva. Idag frågar jag mig själv varje dag vad jag vill göra. Jag känner in min själ och följer den i varje steg. Det är en otrolig känsla. Jag känner frihet, glädje och lycka i varje arbetsuppgift.

Att leva den här typen av liv är min väg i livet. Mitt sanna kall är att leva från själen och att inspirera andra att göra samma sak. Vägen hit har varit lite snårig och slingrig men nu när jag äntligen är här har jag verkligen hittat hem. Det är i mitt hjärta jag bygger mitt sanna andliga hem. Det började med ett litet frö av hopp och det växte till ”en stor jävla ek” för att citera en coach jag hörde för ett tag sedan. Livet är förunderligt, själen är mäktig. Tillsammans med Gud kan vi göra storverk.

Det här är bara början på min historia. Fortsättning följer…