Min andliga livsresa

Jag har alltid varit en sökare och varit nyfiken på sanningen. Tidigt i livet började jag ställa frågor om vad som är alltings mening. Varför är vi på jorden? Finns Gud? Var är Gud? Har alla en skyddsängel? Hur är det meningen att vi ska leva våra liv? Vad händer när vi dör? Hur är livet i himlen? Jag ville verkligen veta svaret på alla dessa frågor. Jag läste bok efter bok som jag hittade i olika new agebutiker. Det var spännande att läsa om änglar och kanaliserade budskap.

I mina senare tonår började jag dock längta efter ett sammanhang. Jag var lite nyfiken på kyrkans syn på Jesus och gick därför en introduktionskurs i kristen tro. Någon gång hade jag hört uttrycket ”gräv där du står” i samband med religion. Vissa menar att alla religioner har samma budskap men olika sätt att uttrycka dem på. Jag kände att jag hade min egna speciella tro men att den rymdes inom kyrkan och att jag där fick en gemenskap som jag längtat efter. Därför blev Svenska kyrkan mitt andliga hem under en period.

Jag mins dagen då jag lärde mig vad ordet Teologi betyder. Läran om Gud. Det var då jag bestämde mig för att någon gång i framtiden läsa teologi vid universitetet. Sagt och gjort. När jag var i 25-års åldern började jag läsa teologi av intresse. Då visste jag inte vart det skulle leda men tillsammans med mitt engagemang i kyrkan började ett prästkall växa fram.

Dryga 5 år senare prästvigdes jag och började min tjänstgöring. Livet är förunderligt, märkligt och underbart. Den dag då jag prästvigdes hade ett litet frö börjat växa inuti mig. En liten liten människa hade fått fäste. 9 månader på dagen efter min prästvigning föddes min dotter. Jag kunde bara ana att den händelsen skulle få en så stor påverkan på mitt liv.

Från den dagen då jag blev mamma insåg jag att livet är kort. Vi har bara en stund här på jorden och jag vill göra det bästa av varje dag. Jag kände stort ansvar inför min dotter hur jag levde mitt liv. Jag bestämde mig tidigt att jag ville vara en förebild för henne i handling. Jag ville visa henne hur hon kan leva sitt liv på jorden genom att själv leva ett inspirerat liv. För mig blev det så viktigt att alla val jag gjorde i min vardag skulle vara medvetna. Jag kunde inte längre äta mejerivaror eftersom jag fick upp ögonen för hur mjölkindustrin ser ut. Jag kunde inte längre tänka mig att arbeta heltid med något som bara kändes ganska bra, tillräckligt bra. Jag började förstå att tiden på arbetet är tid borta från henne. Därför började jag längta efter att följa min äkta längtan och passion. Jag längtade efter att skapa ett liv från hjärtat, ett liv tillsammans med min själ. Det var det livet jag själv inspirerades av och mitt tidigare starka prästkall började blekna i kontrast till mitt sanna jag.

Under min föräldraledighet gjorde jag och min man en utrensning av våra saker med hjälp av KonMari-metoden. Metoden blev verkligen den djupgående resa den utlovar. Först gjorde vi oss av med alla saker vi inte tyckte om. När vårt hem bara innehöll saker som vi kände genuin glädje inför började det röra sig på andra områden i livet. Under min föräldraledighet kände jag mer och mer att kyrkan inte längre var mitt andliga hem. Jag blev mer och mer obekväm med att jag inte kunde stå upp för kyrkans dogmer och praktik till 100 procent. I mitt nya sanna liv ville jag att alla delar av mitt liv skulle kännas som starka JA och inte bara vara ”good enough”. Jag fick även upp ögonen för relationer som var destruktiva och avslutade dem.

Det som verkligen fick mig att ändra riktning i livet är inte bara KonMari-metoden. När min dotter föddes kunde hon inte sova ensam i sängen. Hon sov bara på eller bredvid mig vilket ledde till att jag fick väldigt mycket tid att vara stilla. Till en början använde jag tiden till min mobil. Men något sa mig att jag skulle lägga ifrån mig den och använda tiden bättre. Jag började söka mig ner till mitt hjärta. En gång på en kurs hade jag lärt mig att vi kan föreställa oss medvetandet som en liten gul prick i hjärnan. Den här gula pricken går att flytta på med tankens kraft och då kan vi placera den var som helst i kroppen. När vi har den i hjärtat kan vi föreställa oss att vi ”går in i” hjärtat med vårt medvetande. Så samtidigt som min dotter sov började jag göra dessa medvetanderesor till mitt hjärta. Jag har tillbringat många timmar i mitt hjärta och tack vare det fått klarhet i hur jag vill leva mitt liv.

Idag mediterar jag dagligen och arbetar på olika sätt för att utvecklas som människa och för att skapa kontakt med Gud och min andliga vägledare. Den här resan har lett till att jag sagt upp mig från min prästtjänst, startat en verksamhet med Feng Shui, bygger upp en kunskapsbank med övningar för intuitionen som jag kallar Intuitionsguiden, tar emot människor som behöver vägledande samtal för att hitta sin inre röst och sitt livskall. När jag ser på mitt liv idag så är det på ett yttre plan ganska liknande det jag levde innan jag fick barn. Jag sysslar fortfarande med andligt orienterade arbetsuppgifter. Men jag gör det på ett helt annat sätt, från en helt annan del av mig själv. Tidigare var jag mer rädslostyrd och byggde upp mitt liv efter vad jag inte ville uppleva. Idag frågar jag mig själv varje dag vad jag vill göra. Jag känner in min själ och följer den i varje steg. Det är en otrolig känsla. Jag känner frihet, glädje och lycka i varje arbetsuppgift.

Att leva den här typen av liv är min väg i livet. Mitt sanna kall är att leva från själen och att inspirera andra att göra samma sak. Vägen hit har varit lite snårig och slingrig men nu när jag äntligen är här har jag verkligen hittat hem. Det är i mitt hjärta jag bygger mitt sanna andliga hem. Det började med ett litet frö av hopp och det växte till ”en stor jävla ek” för att citera en coach jag hörde för ett tag sedan. Livet är förunderligt, själen är mäktig. Tillsammans med Gud kan vi göra storverk.

Det här är bara början på min historia. Fortsättning följer…

Att be, få och visa tacksamhet – köksrenovering

För ett tag sedan såg jag en instastory med min favorityogalärare (Yoga with Adriene som även finns på youtube). Hon hade skrivit: Ask and you shall receive – literally. Orden drabbade mig direkt: Be, så skall du få. Det är Jesus ord till lärjungarna. Det här är ett av mina favoritbibelord som jag återvänder till många gånger.

Just den här dagen blev jag uppmuntrad av hennes ord och att hon menade att man bokstavligen behöver be om och fråga efter det vi vill ha. Så jag tänkte: Just det, om det är något jag vill ha i livet behöver jag ju fråga efter det. Det första jag kom att tänka på var att jag ville ha ny väggfärg till lägenheten. Så jag la ut en annons på en köp- och säljsida att jag önskade överbliven färg i vissa nyanser. Det dröjde inte länge förrän någon hade svarat att de hade 3 liter beige färg som jag kunde få mot avhämtning. Be, så ska du få. Tänk att det kunde gå så fort.

Dagarna gick och färgen blev stående av olika anledningar. En dag kom jag att tänka på allt jag vill göra åt vårat kök och kände mig lite nedslagen av att det kostar så mycket pengar och att köksrenoveringen därför blivit stående. Men så kom jag att tänka på att jag har ju en burk färg som bara står här hemma. En färgburk som jag fått av en vänlig själ, en gåva som jag inte tagit hand om. Jag kände att det fanns en direkt länk mellan att jag inte använt denna gåva och att mitt köksprojekt stannat av. För att få igång flödet igen kände jag att jag måste använda färgen om jag vill komma vidare.

Jag tror att det finns ett naturligt flöde i universum, i våra liv. Att det är meningen att vi ska kunna leva med lätthet. Men att vi ibland stannar upp det där flödet av olika anledningar. Jag har märkt att när jag är i bättre kontakt med själen så fungerar mitt flöde i livet också bättre. Saker flyter på. Erbjudanden kommer in. Människor kommer i min väg som leder till meningsfulla möten. Samtidigt tror jag det är viktigt att stanna upp och känna tacksamhet över detta flöde. När det flyter på och när vi får ta emot. När vi tar om hand om våra gåvor öppnar vi också för ett fortsatt flöde.

Här är en film från när jag håller på att måla, inreda och laga mat samtidigt. Fler bilder på före och efter kommer senare.

Första gången jag bad

Första gången jag bad var jag 16 år. Jag minns det så tydligt för det är ett så starkt minne.

Jag sitter på golvet i mitt flickrum och är så förtvivlat olycklig. Jag ber till alla som kan tänkas höra mig. ”Snälla Gud, änglar, guider, vem som helst som finns där ute… Kan ni hjälpa mig? Det här är för svårt.”

Där och då hade jag inte en så starkt utvecklad tro. Visst hade jag alltid funderat mycket över de djupare frågorna och läst många andliga böcker. Men jag hade aldrig bett med hjärtat förut. Jag hade kanske formulerat någon bön med tanken som att jag pratade med Gud i mitt huvud. Men där och då på golvet var det med hjärtat. Nu i efterhand kan jag känna att det var själen som öppnade sig och gjorde sig redo att ta emot kärlek och hjälp. Jag var desperat efter vägledning och något form av tecken att jag inte var ensam i världen. Jag minns att jag tänkte att jag hade valt det liv jag levde eftersom jag trodde på reinkarnation. Och jag minns att jag tänkte ”varför valde jag det här?” och ”det här är för svårt, kan jag få avbryta för jag klarar inte av denna uppgift?”

Så det var med dessa känslor jag öppnade mig för hela universum, för vem som helst som kunde tänkas lyssna där ute. Och det fantastiska var – att jag fick ett svar.

Redan dagen efter fick jag ett telefonsamtal som skulle förändra mitt liv. Vem som ringde och varför kan jag berätta en annan gång. Det var egentligen inte det viktiga utan det viktiga var att det där samtalet tolkade jag som ett direkt tecken från Gud. Jag var inte längre ensam i världen. Någon såg mig, någon kom med hjälp när jag behövde det, jag var sedd och hörd.

Den här upplevelsen har präglat hela min tro sedan dess. Den har givit mig en erfarenhet av att det finns någon, något, några där ute som hör när vi ber. Och de hör även om vi pratar tyst, eller inte pratar alls. Den verkliga bönen går genom hjärtat med hjälp av känslor. Det är min övertygelse.

Idag ber jag ofta. Jag vill göra det varje dag eftersom jag vet hur bra det är för mitt liv och min själ. Ungefär som att det är bra för kroppen äta hälsosamt eller göra yoga. Men ibland är det som att jag tappar kontakten. Jag tappar kontakten med mig själv och med Gud. På senaste tiden har jag haft svårt att upprätta det där äkta samtalet från hjärtat. Men då har jag än en gång fått hjälp och vägledning. Svaret jag hör gång på gång är att slappna av och ta det lugnt. ”Kom ner i kroppen” och ”känn känslan av hur det är att vara i din kropp”. Jag hör inte dessa saker som röster i mitt huvud men det är som att jag får en känsla av att det är så jag ska göra. Släppa på kraven och bara känna in min kropp. Jag tror det är min andliga vägledare som vill guida mig och hjälpa mig.

Jag har en känsla av att de här orden också kan vara till just dig och det är därför jag delar med mig av dem. Det här kan vara det tecken som du letar efter.

Nu hoppas jag ni alla får en fin påskhelg. Med önskan om allt gott!
Isabell

Dina kärnord och hur de visar sig i hemmet

Vad har du för kärnord i livet? Du vet, ord som du känner extra starkt för. Som du vill ska symbolisera dig och ditt liv.  Det kan till exempel handla om svar på frågorna: Hur vill du känna i livet? Vad vill du uppnå? Vad är viktigt för dig? Vad är din innersta längtan? Ge dig själv en stund och fundera på detta innan du läser vidare.

Under en tid har ett nytt motto kommit till mig: Jag vill bara vara jag. Varje gång jag tänker eller skriver dessa ord så drar jag en lättnadens suck. Det är som att jag kan andas ut. I så många år försökte jag vara någon annan. Inte medvetet. Inte heller någon specifik person. Men jag hade en känsla i mig att jag aldrig var tillräckligt bra. Så jag byggde mig en fasad av att vara duktig, pålitlig, storasysteraktig… ja ni förstår säkert vart jag vill komma. En massa egenskaper som jag trodde att jag behövde ha för att få existera i den här världen. Men så kom det en dag då jag bara kände: Nu får det vara nog. Jag orkar inte med alla dessa måsten; Jag vill bara vara Jag. Varken mer eller mindre. Vilken underbar känsla det var.

Så vad innebär det då för mig att bara vara jag. När jag lyssnar till vad min själ längtar efter så är det kontakt, flöde och kärlek. Det är mina tre kärnord just nu. Jag längtar efter kontakt med mig själv, med Gud och med min själsfrände. Jag vill också ha ett flöde i mitt liv och för mig betyder det att jag vill leva livet med lätthet utan att rädslor stoppar upp. Jag vill leva i tillit. Och sist men inte minst vill jag att kärlek ska vara en levande kraft i mig och i allt jag gör. Jag tror att den största och vackraste kärleken kommer från Gud och att det är den som helar oss människor. Men jag tror också att vi människor kan lära oss att älska på ett vackert och ärligt sätt och det är det jag vill lära mig. Att ta emot kärlek och att ge vidare kärlek.

Jag tror det är otroligt viktigt för oss människor att ha koll på våra kärnord och värderingar. Det är vår kompass i livet och om vi vet vad vi vill och värderar är det mycket lättare att leva ett liv som vi mår bra av på djupet. Eftersom jag arbetar med Feng Shui till vardags så ser jag kopplingen mellan hemmet och livet. Därför har jag nu två utmaningar att skicka med dig som läser det här:

  1. Vad är dina kärnord?
  2. Hur gestaltas dina kärnord i ditt hem?

När vi använder hemmet som en spegelbild för livet kan vi se om vi är på rätt väg eller inte. Om du inte kan hitta något i ditt hem som speglar dina kärnord är det ett tecken på att du behöver arbeta mer aktivt med dina värderingar och din innersta längtan. Om du däremot kan se att hela ditt hem är genomsyrat av dina kärnord, då är det en stor chans att du är på rätt väg och lever ett liv där din själ kommer till sin rätt.

cof
Här i mitt vardagsrum har jag påbörjat en gallerivägg. Meningen är att hela väggen ska fyllas av tavlor som symboliserar familjens kärnord. 
edf
Ett av mina kärnord är kontakt och det känner jag att den här tavlan förmedlar.

Om du vet vad dina kärnord är får du jättegärna dela med dig av dem i kommentarerna. Det är så givande att höra vad andra värderar och längtar efter.

Mitt hem är mitt tempel

Min kropp är mitt tempel och mitt hem är min borg. Två ordspråk som har en hel del gemensamt. Båda handlar om det yttre rummet och hur det gestaltas. Jag tycker personligen bättre om “min kropp är mitt tempel”. Det för tankarna till en plats jag vill vårda och vara på. Ofta har jag hört uttrycket i motsats till att banta eller pressa sig själv för hårt. Då blir ordspråket en lättnad. Jag behöver inte puscha mig själv hela tiden för att komma framåt. Jag kan ta en annan väg. Jag kan ta hand om min kropp och göra den till själens boning. Tankarna svävar iväg till en vacker luftig tempelruin där murgröna och klätterrosor strävar uppför väggarna. Solljuset lyser in genom det öppna taket och jag går runt och sopar lite med en sån där gammeldags kvast (som häxorna brukar åka till blåkulla på ni vet). Jag doftar på blommorna och stannar upp då jag ser en fjäril som fladdrar förbi. I mitt tempel är det öppet ända upp till himlen, jag kan höra änglarna sjunga, om jag vill stämmer jag träff med min andliga vägledare eller Gud själv. När jag behöver vara ensam drar jag mig tillbaka in i templet och får ro mellan de tjocka stenväggarna. Ett tempel är för mig en plats där jag hämtar kraft.

dmitry-kotov-97103-unsplash

Mitt hem är min borg har däremot en hårdare framtoning i min värld. Jag ser det som att hemmet fått skyddande murar därför att jag alltid är under attack. Det är svåråtkomligt och murarna behövs för att skydda mitt inre. Det bygger på en idé om att jag inte är trygg i mig själv och att jag behöver ett yttre skydd. Att ta hand om ett sådant hem blir för mig att täppa till hål i fasaden, bli mer ogenomtränglig. Ingen får komma in som inte kan lösenordet. Varje dag får jag arbeta hårdare och hårdare för att mitt hem ska skydda mig. Där inne sitter jag sedan ensam och vilsen. Rädd för att någon när som helst ska komma och öppna mina garderober och se alla mina lik som jag gömmer där.

Puh, tänk vilka tankar ett par ordspråk kan sätta igång. Men på samma sätt som språket är en spegelbild av vårt inre liv så är också vårt hem en spegelbild av samma inre. Som sagt föredrar jag den förstnämnda liknelsen med allt jag lägger i orden. Jag strävar efter att mitt hem ska vara själens boning. Mitt hem är mitt tempel. Här vill jag vara fri och lycklig.

vashishtha-jogi-57631-unsplash

Hur ser du på ditt hem? Har du någon liknelse eller ordspråk som du tycker om? Dela gärna med dig av dina tankar i kommentarerna. Skulle vara så kul att läsa 🙂

Att gå in i processen på djupet

Hur vill du leva ditt liv? Vad vill du uppnå i livet och hur vill du känna när du har din tid här på jorden?

Länge hade jag en längtan efter att skapa ett vackert hem, det perfekta hemmet. Det skulle inte bara vara fint och välstädat utan alla skulle alltid vara snälla och omtänksamma här. Det var min barndomsdröm. När jag sedan växte upp och skulle manifestera min dröm visade det sig vara svårare än jag trott. Jag bodde på många olika platser men det där drömhemmet dök inte upp.

FB_IMG_1536234254018

Det jag älskar med Feng Shui är att vi får redskap att skapa det liv vi egentligen vill leva. Men ibland räcker det inte med att flytta möbler, tapetsera och sätta upp stärkande symboler. Det krävs något mer. Vi behöver gå ett lager djupare. Om du har en klar vision av vad du vill uppnå i livet och det inte händer av någon anledning behöver du fråga dig själv: Varför?

För ett år sedan bestämde jag mig för att göra verklighet av min barndomsdröm. Jag ville flytta till ett radhus i Håga by. Det kändes som ett omöjligt uppdrag eftersom en antingen behöver ha 5 miljoner kronor på banken eller 30 års kötid i bostadsförmedlingen för att få bo här. Men jag bestämde mig. Och samtidigt bestämde jag mig för att gå in i processen helhjärtat. För mig betydde det att gå in i djupet av mig själv och förlösa den blockering som fanns inom mig som hindrade mig från att uppnå mitt mål.

Varje dag mediterade jag och frågade mig själv och Gud vad jag skulle göra för att få flytta till Håga, vad det var som höll mig tillbaka. Svaren jag fick var att jag ville för mycket med kämpandets kraft. Jag har tvungen att mjukna, att känna in varför det var så viktigt för mig. När jag kom ner några lager i mig själv insåg jag att det fanns mycket sorg inom mig som handlade om att skapa ett hem för min familj. Jag var tvungen att förlösa sorgen först innan jag kunde gå vidare. När jag väl gjort det försvann blockeringen. Då kunde energin, kärleken börja flöda fritt inom mig.

simon-migaj-421505-unsplash.jpg

Samtidigt som jag öppnade mitt eget inre flöde öppnade jag vägen i det yttre så att en kvinna kunde nå fram och svara på vår annons om att byta lägenheter. En kvinna som satt i en för stor lägenhet i Håga ville byta med oss som satt i en för liten lägenhet i stan. Vi hade båda försökt på olika sätt hitta det vi egentligen drömde om men det var inte förrän jag tog bort min inre blockering som vi kunde nå varandra.

När du verkligen vill någonting och du märker att det inte händer. Fråga dig själv: varför? Och lyssna sedan till svaret. Fråga sedan svaret du fick: varför? Och fortsätt lyssna. Fortsätt på samma sätt tills du förstått på djupet. Längst ner på botten av din fråga kommer du att hitta ett svar. Svaret kommer från din själ och det kommer vara känslosamt. Det är inte något du kan tänka fram utan det här är en process för ditt hjärta.

Inom Feng Shui pratar vi ofta om att hemmet är en spegelbild av din inre värld. Eftersom det inre och det yttre hela tiden samspelar kan du behöva gå ett steg djupare inom dig själv om du känner att du sitter fast i din yttre värld. Nöj dig inte med att sitta fast i ditt liv om det leder till ett mediokert liv. Dröm stort och skapa det liv du innerst inne vill leva. När du lyckats lösa upp en blockering som hållit dig tillbaka kommer du få medvind och vilja lösa upp fler. Sätt sedan upp ett fysiskt minne (tavla, foto, diplom…) som påminner dig om din bedrift i Framgångs Ba Guaområdet. Det kommer stärka dig.

Varje dag är mitt hem en påminnelse och en stärkande symbol för mig att det går att skapa det liv jag drömmer om. Min nästa dröm är ett liv i flöde. Där kärlek kan flöda fritt och att leva ett liv i lätthet. Jag vet att det är möjligt för jag har redan sett början på det. Nu ser jag fram emot fortsättningen.

oznor
Ridstigen utanför vårt hus i Håga by

Vad drömmer du om? Har du någon liknande erfarenhet där du gått in i en process och kommit ut på andra sidan med en uppfylld dröm?

Att följa flödet

Jag håller på att lära mig paddla. Eller jag håller på att lära mig att paddla nedströms. Att paddla uppströms är jag redan riktigt bra på. Det har jag gjort i hela mitt liv och om jag ska vara helt ärlig så är jag helt utmattad.

Jag hörde en så bra liknelse om hur livet är som en flod och att vi befinner oss i en kajak i floden (hörde den i Jess Livelys podd). I floden kan vi hantera situationen på olika sätt. Det som jag fastnade för var att många människor (jag ställer mig till denna skara) tror att livet handlar om att paddla uppströms. Att det vi strävar efter finns uppåt i floden. Att vi behöver kämpa hårt för att nå våra drömmar och mål. Att det krävs slit och hårt arbete om vi vill komma någonstans i livet. Men. Egentligen är det precis tvärt om. Allt vi vill ha finns nedströms. Det vi behöver göra är att lära oss släppa taget om prestation, krav och våra tänkande hjärnor som driver oss uppför strömmen. När vi istället börjar känna efter och följa vår intuition ändrar kajaken automatiskt riktning och börjar flyta med floden nedströms.

leo-rivas-25956-unsplash

Ett liv som följer flödet i floden är ett liv där vi lyssnar till vår själ och vårt hjärta. Det här är ju också helt logiskt om vi föreställer oss vårt hjärta som varje dag, varje minut, pumpar och håller igång vårt livsflöde i kroppen. Det är floden i vårt hjärta vi behöver lyssna till för att kunna släppa taget och följa med i flödet. Jess Lively pratar mycket om att vara i linje med sin intuition. Det är samma sak som jag kallar att känna in sin själ eller sitt hjärta. För när själen skapar är det på en helt annan nivå än det vi kan tänka fram med våra hjärnor.

samuel-ferrara-273041-unsplash.jpg

När vi befinner oss i floden och börjar flyta med krävs det alltså mindre muskelkraft eftersom vi får hjälp av det naturliga flödet. I stället för att använda tiden åt att kämpa emot kan vi i stället lyfta blicken och börja betrakta naturen runt omkring oss. Vi kan börja njuta av vår paddeltur i floden och vara lyckliga i nuet hela paddelturen och inte bara vid vårt skapade slutmål. Det blir en mycket behagligare tur och ett behagligare liv.

filip-mroz-169103-unsplash.jpg

Ett tips om du också vill leva mer i linje med dig själv och följa flödet är att kolla upp Jess Lively. Hon är superinspirerande!

Var får du din inspiration ifrån? Dela gärna dina tips i kommentarerna! ☺️🙏

Kan du se tecknen i ditt eget liv?

När vi arbetar med vårt hem enligt Ba Guan sätter vi intentioner för vårt liv. Vi önskar vad som ska hända i olika livsaspekter. Kanske vill vi träffa en ny partner, utvecklas i karriären, lära oss laga mat, få bättre ekonomi… Vad det än är vi vill arbeta med på det personliga planet behöver vi lära oss att se tecknen för att kunna stämma av hur det går för oss. Tecknen berättar för oss om vi är på rätt väg eller inte och vi kan få ny inspiration genom dem. Vi får hela tiden tecken från Gud, eller från universum om du hellre vill det, på var vi befinner oss i livet. Vi får dessa tecken genom känslor, tankar, idéer, människor vi möter, filmer vi ser, poddar vi hör, naturupplevelser i skogen… De här tecknen kommer till oss för att hjälpa oss på vägen mot våra livsmål. Det är en fantastisk hjälp och kan fungera som en guidning när vi är vilse och inte vet åt vilket håll vi ska gå.

darius-bashar-560082-unsplash.jpg

Men för att kunna ta emot vägledning behöver vi var öppna för att se dessa tecken. Om livet inte går åt det håll vi vill, kanske har vi satt jättetydliga intentioner för vårt liv men står ändå och stampar. Då behöver vi stanna upp och lyssna. Vad säger tecknen runt omkring mig? Vad är det jag missar? Kanske behöver jag bryta ihop och förlösa stagnerade känslor innan jag kan fortsätta framåt.

austin-chan-275638-unsplash

En bok som är fantastiskt fin och som förklarar det här med tecken, levnadsöde och vikten att följa sitt hjärta är Alkemisten av Paulo Coelho. Boken i sig är alltid ett tecken för mig när jag tvivlar. Jag har läst den många gånger och har den i min hylla som sitter i området för Karriär och livsväg enligt Ba Guan. Den påminner mig om att det viktigaste för mig i livet är att följa mitt levnadsöde och att jag ska fortsätta på den vägen. Även när jag tvivlar.

img_20180720_124438.jpg

Ser du tydliga tecken i ditt liv och hur ser du dem? Dela gärna i kommentarerna.

Hur blir man en fjäril?

Idag när jag var ute och gick i skogen fick jag sällskap av en fjäril. Den var alldeles svart. Precis innan jag såg fjärilen gick jag och tänkte på ett par problem som dykt upp tidigare under dagen och som fick mig att tvivla på min livsväg. Men så när jag såg fjärilen fick jag nytt hopp. Jag kände att jag kom på banan igen. Fjärilen är ju lite som Fågel Fenix. De står båda för pånyttfödelse. Jag kom att tänka på Maya Angelous dikt om fjärilar:

We delight in the beauty of the butterfly, but rarely admit the changes it has gone through to achieve that beauty.

Om vi vill växa och utvecklas (till vackra fjärilar) behöver vi gå igenom puppstadiet. Stadiet där vi kämpar med oss själva, brottas med vardagen, känner oss instängda i ett mörker utan att veta vad som ska komma härnäst och öva oss i tillit. Men, så en vacker dag, är vi fria. Vi har fått vingar och kan lämna puppan bakom oss.

Det jag landade i under min promenad är att jag vill vara en fjäril. Jag vill inte fortsätta vara en larv resten av mitt liv. Fångad av rädslor som håller mig tillbaka. Jag vill leva mitt liv fullt ut. Jag vill leva ett autentiskt liv som spelar roll. Och för att kunna göra det vet jag att jag behöver gå igenom puppstadiet.

andrew-claypool-559289-unsplash.jpg

How does one become a butterfly? You must want to fly so much that you are willing to give up being a caterpillar.- Trina Paulus

Är du en larv eller en fjäril? Kanske är du någonstans mitt emellan. Jag känner att jag är på väg, jag vill verkligen kunna flyga och känna att vingarna bär.

yuval-levy-671303-unsplash